I början av 2000-talet beslutade barnrättsorganisationen Erikshjälpen att fasa ut allt stöd till barnhem, men omställningen har inte varit okomplicerad.

Peter Toftgård, programchef på Erikshjälpen berättar:

– Historiskt har Erikshjälpen, precis som många andra organisationer, stöttat olika typer av barnhem och elevhem runt om i världen. Det har naturligtvis alltid funnits ett gott syfte; vi såg barnens behov och tänkte att barnhem var det naturligaste och bästa sättet att tillfredsställa de behoven.

– Men i takt med att kunskapen om, och förståelsen för barns rättigheter och grundläggande psykologiska behov, ökade inom organisationen började vi fråga oss: Är det här verkligen för barnens bästa? Vad är det vi tar ifrån barnen genom att placera dem på barnhem?

I början av 2000-talet inleddes en intern process där stödet till barnhems- verksamhet började ifrågasättas. I samma veva kom också flera internationella forskningsrapporter som visade på riskerna med barnhem. Till slut utmynnade det hela i ett styrelsebeslut: Erikshjälpen skulle inte längre medverka till att barn växte upp på institution.

– Sedan beslutet fattades, år 2004, har Erikshjälpen jobbat hårt med att vända perspektiven hos våra samarbetspartners som drivit olika typer av barnhems- och elevhemsverksamhet. Det har varit en utmanande resa. Vissa organisationer har lyssnat, förstått och varit beredda att ställa om verksamheten. Men det finns också exempel på samarbetspartners som hållit fast vid sin idé och modell, och i de fallen har vi fått lämna sammanhanget. Vid några tillfällen har det blivit drastiska avslut, medan det i andra har varit en längre process där försöken att nå varandra till slut misslyckats. Det finns också något enstaka exempel där de anställda, inte ledningen, har förstått idén och startat en ny organisation.

– En annan stor utmaning har varit att kommunicera den nya inriktningen till våra givare. Bilden av oss som organisation och hur vi arbetar är ganska inarbetad, och det har inte varit helt lätt att förändra den. En del tror att vi jobbar på samma sätt som vi alltid gjort. Dessutom har vissa givare fortfarande stark tilltro till barnhemsmodellen, vilket fått oss att inse att vi behöver jobba mer aktivt med barnhemsfrågan hemma i Sverige.

– En del av problematiken är att många har en cementerad bild av hur det är i fattiga länder. Vi föreställer oss att barnen är värnlösa, att det inte finns någon som bryr sig om dem, att de lever i samhällen där det varken finns strukturer eller modeller för socialt arbete. Den här föreställningen stämmer förstås inte. Även i mindre utvecklade länder finns sociala strukturer, men ofta saknas kunskap och resurser. Det skulle vara betydligt mer kostnadseffektivt att lägga de pengar som satsas på barnhem på arbete för att förbättra de sociala strukturerna. På det sättet skulle vi kunna hjälpa många fler.Barnhemsvård är extremt kostnadskrävande.

– Det finns alltid alternativ till barnhem. Barn kan hamna på institution under en begränsad tid, det förekommer även i Sverige, men inga barn ska behöva bo på barnhem permanent. Erikshjälpens huvudinriktning är att barn alltid ska ha en familj att växa upp i.

– Det finns sällan enkla lösningar, men vi jobbar på individbasis och försöker hitta en lösning för varje enskilt barn.

Om Erikshjälpen

Erikshjälpen är en barnrättsorganisation som arbetar för att barn som lever i fattigdom och utsatthet ska få ett bättre liv.
Erikshjälpen arbetar i fem regioner runt om i världen, samt i Sverige, för barns rätt till utbildning, hälsa samt trygghet och skydd. Arbetet sker utifrån barnkonventionen, tillsammans med lokala partnerorganisationer. I Sverige gör Erikshjälpen även insatser för barns rätt till meningsfull fritid samt driver folkbildning och opinion för att främja barns rättigheter.

Inom Erikshjälpen finns en second hand-verksamhet med ett 60-tal butiker. Överskottet från butikerna används för sociala och humanitära insatser.