− Barn är inga turistattraktioner!
Det säger James Sutherland på Friends International, en organisation som jobbat med flera stora kampanjer för att få stopp på barnhemsturismen i Kambodja.
− I takt med att turismen växte i Kambodja i början av 2000-talet ökade också antalet barnhem. Vi tyckte att det var konstigt, eftersom landet samtidigt utvecklades och fattigdomen minskade, säger James Sutherland, som jobbat för Friends International i Kambodja i 15 år.
James och hans kollegor undrade varför detta hände och kom fram till att den kraftiga ökningen av antalet barnhem förmodligen hängde ihop med det ökade resandet. Många turister som besökte Kambodja ville göra en insats för barn, vilket i sin tur genererade insikten att det gick att tjäna pengar på barnhemsturismen. Det här ledde till att barn som inte var föräldralösa rekryterades från fattiga familjer och placerades på barnhem.
− Tillsammans med andra organisationer började vi undersöka situationen. Bland annat gjorde Rädda Barnen en undersökning som uppskattade att mer än 80 procent av barnhemsbarnen hade minst en förälder kvar i livet. Vi insåg att vi var tvungna att göra något, dels genom att informera och stötta familjer, dels genom att skapa medvetenhet om problemet hos turister och volontärer. År 2011 lanserade vi en uppmärksammad kampanj, som det fortfarande pratas om: ”Children are not tourist attractions”. Kampanjen innehöll bland annat provokativa bilder på barn i bur. Vi ville skapa något som chockade folk och verkligen fick dem att tänka till, berättar James Sutherland.
Det senaste decenniet har medvetenheten om barnhemsproblematiken sakta men säkert ökat hos turister och volontärer. Men James Sutherland menar att många som turistar i Kambodja än idag saknar kunskap. Barnhemsturister och volontärer vet sällan att de genom att besöka eller volontärarbeta på barnhem bidrar till ett system som splittrar familjer snarare än hjälper dem. Efter flera års kampanjande och stora insatser från myndigheter och civilsamhälle minskar nu antalet barnhem långsamt, men det är fortfarande lång väg att gå.
− Institutionsvård är inte ett bra alternativ. Det riskerar att skada barns utveckling och kan få allvarliga långsiktiga konsekvenser. Det bästa för barn är att få växa upp i sin familj. Men många turister känner inte till att många av barnhemsbarnen faktiskt har en eller båda föräldrarna i livet. De ser bara fattiga barn som de måste hjälpa.
James Sutherland ser gärna volontärer på plats i Kambodja, men menar att de inte ska jobba direkt med barn.
− Vi älskar att ha volontärer hos oss, de är en fantastisk resurs och kan göra mycket annat än att jobba med barn. Till exempel utbilda personal inom IT och andra områden. Den som vill göra gott gör faktiskt en insats bara genom att resa till Kambodja och spendera pengar i landet. Kom hit och handla, köp souvenirer och liknande! Och du som vill skänka pengar till en organisation, välj en som jobbar för att hålla ihop familjer i stället för att splittra dem.
Barnhemsturism – ett stort problem
I många länder ligger de flesta barnhem i eller i närheten av populära turistmål. I Nepal, till exempel, finns nästan 90 procent av de registrerade barnhemmen i de fem mest populära turistdistrikten. Samma mönster går att se i bland annat Kambodja, Uganda och Thailand.
Detta är ingen slump. I turisttäta områden har barnhem blivit en lönsam affärsidé dit barn rekryteras för att visas upp för turister. Systemet, som påminner starkt om trafficking, innebär i sig en exploatering av barnen samtidigt som det också utsätter dem för stora risker att utsättas för övergrepp och sexhandel.
