Har du barnhemskoll?

Gör Barnhemskollen nu!

Har du barnhemskoll?

Gör Barnhemskollen nu!

Volontär?

Turist?

Stödja barnhem?

Turisterna och barnen

Många som slutar gymnasiet gör en längre resa och kanske passar de på att volontärjobba i till exempel Kambodja, Vietnam, Thailand eller Nepal. Den som hamnar på ett barnhem bör tänka efter både en och två gånger. De flesta barn på barnhem är inte föräldralösa utan har hamnat där eftersom det finns turister och volontärer som är villiga att stödja verksamheten ekonomiskt. Drivkrafterna bakom barnhemmen kan i värsta fall vara viljan att utnyttja barnen sexuellt.

Programmet är en del av Musikhjälpen 2017.

Har du läst Daniel Grahns debattartikel?

Gå till artikeln

Frågor och svar om barnhem

Varför startades Barnhemskollen?

Över åtta miljoner barn i världen uppskattas bo på barnhem. De flesta som skänker pengar och tid till barnhem är inte medvetna om att runt 80 procent av barnen på barnhem har minst en förälder i livet och att stöd till barnhem kan bidra till att separera barn från sina familjer i onödan. De flesta är heller inte medvetna om att stödet kan ske på bekostnad av hjälp till familjer som vill kunna ta hand om sina barn, då resurser hellre satsas på att bygga och driva barnhem. Vi har under det senaste decenniet sett hur antalet barnhem i flera länder har ökat kraftigt. Detta sker trots nationella regelverk och riktlinjer från FN som tydligt uttrycker att institutionsvård ska vara sista alternativet. Ett exempel på detta är Kambodja där antalet barnhem har ökat med 75 % mellan 2005 och 2010. Ett flertal studier tillsammans med lokala erfarenheter visar att ökningen till stor del drivs av pengar från västvärlden och att det finns en dokumenterad koppling till resande och turism. Genom Barnhemskollen vill vi sprida kunskap om konsekvenser för barn av att växa upp på institution och peka på möjligheter till andra alternativ. Vi vill också synliggöra hur det svenska givandet och resandet ser ut och vad det ger för effekter.

Hur kan jag bidra?

Det bästa vi kan göra för att hjälpa barn som lever i utsatthet är att stärka skyddsnäten runt barnen och alla de krafter som tillsammans kämpar för att barn ska ha det bra. Det handlar om att:

  • ge stöd till familjer att hittta försörjning så att de kan ta sig ur fattigdom och prioritera sina barns behov och framtid.
  • stödja föreningar, kyrkor och lokalkommittéer i deras arbete att skapa familjebaserade alternativ för barn som inte har någon egen familj som kan ta hand om dem.
  • påverka sociala myndigheter att ta sitt ansvar för att stödja barn i utsatta situationer.

Vill du veta mer om hur sådana insatser kan se ut? Läs mer på erikshjälpen.se och childhood.se

Vilka barn placeras på barnhem?

Cirka 80 procent av alla barn på barnhem i världen har minst en förälder i livet. De flesta barn som bor på barnhem är alltså inte föräldralösa. Det finns många skäl till varför ett barn placeras på barnhem. I låginkomstländer är fattigdom den absolut vanligaste orsaken. Barnhemmen ses som ett sätt för föräldrar att ge barn tillgång till utbildning, mat, hälso- och sjukvård. I exempelvis Sri Lanka har 50 procent av barnen på barnhem placerats där på grund av fattigdom. I vissa fall sker placeringen på grund av vanvård, övergrepp, eller att barnet övergetts av sin familj. I andra fall beror det på diskriminering eller brist på lämpligt stöd för föräldrar eller vårdnadshavare till barn med fysiskt eller intellektuell funktionsnedsättning. Oavsett anledning så har alla barn på barnhem varit med om svåra upplevelser och har därför ett särskilt stort behov av trygghet, integritet och stabila relationer till vuxna.

Varför inte barnhem?

Över 60 år av forskning visar att en uppväxt på barnhem kan leda till stora negativa konsekvenser för barn, både på kort och lång sikt. Barn utvecklas genom samspel och stimulans från vuxna som känner barnet väl och svarar på dess behov. Barn som växer upp på institutioner berövas oftast den möjligheten, vilket leder till att deras utveckling skadas på många områden; allt från fysisk tillväxt till intellektuell, känslomässig och social utveckling. Även om miljöerna, samhällena och kulturerna har varit vitt skilda så har erfarenheterna varit överraskande entydiga: barn far illa av att växa upp på institution och utöver anknytningsproblematik och risk för våld och övergrepp så har många barn mycket svårt att klara av ett självständigt liv i samhället efter att de flyttat ut.

För många barn medför brottet i relationen till föräldrar och andra släktingar att de känner sig oerhört ensamma, utlämnade och isolerade vilket bland annat speglas i statistik kring ökad självmordsrisk, ökad risk för kriminalitet och missbruk. FN har tagit fram riktlinjer för hur länder ska hantera barn som inte kan bo kvar med sina ursprungsfamiljer. Där framgår tydligt att barn i första hand ska placeras i andra familjer och att barnhem alltid ska vara ett sista alternativ och bara när man är säker på att det är för deras bästa. Små barn under tre år ska, enligt de riktlinjerna, aldrig bo på barnhem. Institutionsvård är sex gånger till tio gånger dyrare än stödinsatser till familjer i riskzonen och runt tre gånger dyrare än familjehemsplaceringar.

Kan barnhem vara okej?

För barn i särskilt utsatta situationer behöver det finnas småskaliga institutioner med hög kvalitet och i så familjelik miljö som möjligt. Det kan gälla akuta omhändertaganden, att barnet behöver en viss behandling eller specialiststöd eller äldre tonåringar som behöver ett tryggt boende. Tidsperioden bör vara begränsad och endast pågå tills ett bättre alternativ hittas. Alternativa lösningar kan bestå av stöd till ursprungsfamiljen eller placering i familjehem.

Barn under tre år befinner sig i ett kritiskt skede av sin utveckling där de knyter an till nära anhöriga och anknytningen är avgörande för deras fysiska och känslomässiga tillväxt och välmående. Därför bör de inte placeras på institution. I Sverige finns inte längre barnhem som har som syfte att ersätta familjen under hela barnets uppväxt. Det finns olika typer av mindre institutioner där barn och unga placeras efter att socialtjänsten övervägt andra alternativ och kommit fram till att en tillfällig placering är för barnets bästa. Små barn placeras i princip alltid i familjer.

Om man redan stödjer ett befintligt barnhem?

Att bara avsluta sin finansiering är inte ett bra alternativ eftersom det kan leda till negativa konsekvenser för de barn som redan finns där, men under en omställningsfas finns några grundläggande frågor att ställa sig:

  • Barnhem bör vara en tillfällig lösning. Har barnhemmet en plan för varje barn som placeras, för att arbeta för att de så småningom ska kunna flytta tillbaka till sin familj eller by?
  • Hur säkerställer barnhemmet att andra sätt att stödja barnet och familjen prövats innan barnet placerades där?
  • Samarbetar barnhemmet med andra och låter barnen vara en del av det omgivande samhälle som de senare ska bli en del av?
  • Har barnhemmet en policy för att säkerställa skydd av de barn som bor där?

Hur ser Childhoods och Erikshjälpens koppling till barnhem ut?

Childhood och Erikshjälpen har en gemensam värdegrund och en gemensam passion att verka för barns bästa och att alla barn ska få sina rättigheter tillgodosedda. Både Childhood och Erikshjälpen har under ett antal år arbetat med problematiken runt barnhem i sina respektive programländer, framför allt i Sydostasien, Östeuropa, Östafrika men också i andra delar av världen. Childhood har närmat sig frågan utifrån sitt fokus på att förhindra att barn utsätts för övergrepp och exploatering och sitt arbete för att ge barn en uppväxt med trygga och kärleksfulla vuxna. Erikshjälpen har gjort resan från att stödja barnhem till att, med FN:s barnkonvention som grund, stärka sitt rättighetsbaserade arbetssätt och i stället verka för barns rätt att växa upp i familj.

Genom vårt och andra aktörers arbete har mycket uppnåtts, inte minst en förändrad syn hos nationella myndigheter med ansvar för barn i utsatta situationer. En mängd lokala organisationer arbetar idogt för att ge familjer bättre alternativ än att lämna ifrån sig sina barn. Dock ser vi att det inte skett någon reell minskning i tillflödet av barn till barnhem. Tvärtom har antalet barnhem ökat i flera länder och i takt med det har vår egen och våra partnerorganisationers frustration vuxit. Vi känner ett gemensamt ansvar att öka kunskapen om detta bland svenska aktörer.

Vilka källor baserar ni er på?

Informationen på Barnhemskollen.se bygger på forskning och Erikshjälpens och Childhoods samlade erfarenheter. Som externa källor har bland annat följande rapporter använts: Better Care Network (2009): The Risks of Harm to Young Children in Institutional Care Childrens Rights in Institutional Care in Sri Lanka, Save the Children, 2005 Lumos Funding Haitian Orphanages at the cost of children’s rights (2017) Lyons, K., Hanley, J., Wearing, S., & Neil, J. (2012): Gap year volunteer tourism: myths of global citizenship? Next Generation Nepal (2014): The paradox of orphanage volunteering. Combating child trafficking through ethical voluntourism Pinheiro (2006): World report on violence against children United Nations. “Guidelines for the Alternative Care of Children”, 15th June, 2009, A/HRC/11/L.13, 9

Foto av Robin Moderato och Åsa Dahlgren för Erikshjälpen, övriga köpta på Shutterstock. Inget av barnen på bilderna har med artiklarna på sidan att göra.

Fråga eller kommentera!

9 + 12 =

Frågor och kommentarer

Reglerar Sverige barnhemsturism?

”Har Sverige infört några regleringar och lagstiftning gällande på vilket sätt bland annat volontärresor får bedriva en verksamhet som marknadsför och möjliggör barnhemsturism?”

Så vitt vi vet finns det inte regleringar kring detta i Sverige. Det finns regleringar (förbud mot barnhemsvolontärturism) i Australien, troligen det första landet (så långt vi vet). Här kan du läsa mer om detta: https://www.bettercarenetwork.org/news-updates/newsletter/bcn-newsletter-december-2017-special-joint-issue-on-orphanage-trafficking-and-modern-slavery

Räknas barnbyar som barnhem?

”Jag stödjer en organisation som jobbar med barnbyar. Räknar ni även det som barnhem?”

Barnhemskollen.se svarar:
Tack för ditt mail och för ditt intresse kring frågan om barnhem. Jag har inget rakt svar, ja eller nej, på din fråga. Dels känner jag inte tillräckligt väl till hur den organisation som du stödjer jobbar, dels kan man se på en barnby ur lite olika perspektiv. Men jag vill gärna dela med mig av några grundläggande principer som kan hjälpa dig att tänka vidare.

  • Vår utgångspunkt är att barn alltid ska vara kvar hos sin egen familj om det inte är så att familjen tydligt är dysfunktionell. Ungefär så som socialtjänsten i Sverige fungerar. Om barnet tydligt mår dåligt av att bo kvar i sin familj kan man behöva placera barnet någon annanstans under en kortare eller längre period. Men i de allra flesta fall väljer man istället att ge stöd till familjen att klara av sin situation. Barn ska i alla fall inte behöva lämna sin familj på grund av fattigdom.
  • Om det handlar om barn som helt står utan familj eller där familjen är dysfunktionell så kan en familj i en barnby vara ett bra alternativ, åtminstone väsentligt mycket bättre än en större institution. Men det rimliga utifrån vårt sätt att se det är att boendet i en barnby är tidsbegränsat och att man arbetar för att barnet långsiktigt ska bo i en familj som är mer integrerad i samhället. Risken är att miljön i en barnby blir så konstgjord att man har svårt att anpassa sig till samhället när man blir vuxen.
  • Det finns också en aspekt av hur stor en barnbyfamilj kan vara och ändå fylla funktionen av en familj. Någonstans går man över gränsen och även ett familjeboende blir institution. Jag vet inte hur barnbyn som du stödjer jobbar och hur de ser på familjernas storlek. Men kanske kan du få svar på den frågan direkt hos dem.

Hoppas att det här ger dig svar på din fråga och lite vägledning i hur du kan tänka.

Stötta barnhem som gör det staten inte klarar?

”Jag har fått känndedom om förhållanden kring ett barnhem i Mali. Det är det enda statliga barnhem som finns och det får en budget av staten. Budgeten räcker långt ifrån till alla barn som bara blir fler och fler. Barnhemmet tar bara emot barn som kommer från Polisen. Sedan några år tillbaka genomförs ej adoptioner till familjer i utlandet. Kulturellt sett är det i Mali mycket ovanligt att Malineser själva adopterar. Familjeband/grupp sköts på ett annat sätt. Barnen på detta barnhem är antingen bortsprungna (hittar ej hem), upphittade på gatan, övergivna. En särskild grupp är de handikappade barnen som i princip aldrig kommer ifrån barnhemmet. Barnen är undernärda och de lever under mycket små förhållanden. Vad är det som gör att det inte skulle vara bra att hjälpa detta barnhem, särskilt med tanke på de handikappade barnen?”

Barnhemskollen.se svarar:
Tack för ditt brev och för din omsorg om de barn i Mali som du har kommit i kontakt med. Givetvis är det inte vår mening att barn som har hamnat på ett barnhem ska försummas utan att de ska få bästa möjliga omhändertagande. Erikshjälpen arbetar i flera länder i världen själv aktivt för att förbättra situationen för barn som vistas på barnhem. I många fall är det precis som i Mali barnhem som drivs av staten och där man ännu inte har byggt upp andra system för att ta hand om övergivna barn. Samtidigt som vi jobbar på alternativa lösningar måste vi naturligtvis göra vårt yttersta för att de som driver barnhem gör det på ett så bra sätt som möjligt.

Den stora globala problematiken när det gäller barnhem är att de allra flesta barnen som hamnar där inte är övergivna utan de lämnas där av föräldrar som tror att det är det bästa för barnen och ger dem bättre utbildning och framtidsutsikter. Istället för att ta barnen från deras föräldrar till barnhem borde vi satsa våra resurser för att hjälpa familjerna och skapa vettiga förutsättningar för barnen i deras hemmiljö. Och när det faktiskt handlar om övergivna barn ska vi jobba med fosterhemsplaceringar eller adoption.

Jag har själv jobbat och bott i Mali i fem år så det är en kontext jag känner väl. Det är riktigt som du säger att det inte är vanligt med formella adoptioner, men samtidigt är det otroligt vanligt att man tar hand om andras barn i sitt eget kontaktnät när det behövs. Så långsiktigt tror jag att det är möjligt att hitta vägar för fosterhemsplaceringar om bara den maliska staten tar tag i frågan på allvar och får den kunskap som de behöver. Under tiden är det naturligtvis inte fel att göra det man kan för att barnen på det statliga barnhemmet får en dräglig tillvaro.

Barnhemskollen görs i samarbete mellan:
med stöd från: